Tankar
Jag har alltid överskattat ordet farväl, alltid trott att det är större än det är. Jag levt i tankar om att ett "hejdå" alltid ska vara så...episkt, ja.. jag vet inte. Bartömningen var en sådan. Jag hade förväntat mig kramar, tårar och stora klumpar i magen. Men så blev ju inte fallet. Kårkvällen slutade som vanligt, vi blev hungriga och gick på Max. Sen hem och sova.
Även mitt farväl till kamrater som pyser i dagarna ( och förra veckan för den delen) blev väl sådär lågmält som jag inte alls förväntat mig. Det var mer: "Hejdå" och ett par nickningar. Inga: "Åh, hoppas vi kommer ses igen" eller "Fan va jag kommer sakna dig/er". Som sagt, jag överskattar alltid innebörden av ett farväl.
Men en sak kommer jag bära med mig för resten av livet: Den där sista blicken mot festande studenter på Kårhuset. En gemenskap som jag inte tillhör längre.
Även mitt farväl till kamrater som pyser i dagarna ( och förra veckan för den delen) blev väl sådär lågmält som jag inte alls förväntat mig. Det var mer: "Hejdå" och ett par nickningar. Inga: "Åh, hoppas vi kommer ses igen" eller "Fan va jag kommer sakna dig/er". Som sagt, jag överskattar alltid innebörden av ett farväl.
Men en sak kommer jag bära med mig för resten av livet: Den där sista blicken mot festande studenter på Kårhuset. En gemenskap som jag inte tillhör längre.
Kommentarer
Postat av: blomman
Det är för att det inte känns som att man slutar. Känns inte som att Jussi har flyttat än (fast jag har sett hennes tomma lägenhet) och kramats hej då. men jag gillar ditt avslut av inlägget (hur det var skrivet).
Postat av: Jimmy
Jo, ett slut märkar man inte av för än man har varit borta från det ett tag och inser att jag kommer alldrig mer att se denna personen mer. Det kommer förr eller senare. Kanske märker du av det när du börjar jobba? Men sen är det ju också så att de bästa vännerna träffar man antagligen. Men de flästa försvinner:S
Trackback
